sov hos pappa i lördags och gick hem igår och när jag väl va där så passade jag på att bada badkar det är så otroligt skönt att bara ligga i ett varmt bad och göra ingenting förutom att bli ren! Så jävla underbart, synd att jag och mamma har så litet badrum att vi inte får plats med ett badkar :(

Ligger och kollar på big brother nu, funderar på att gå ut och ta en promenad strax kolla vad som händer här i trakterna. Lyssna på bra musik och bara vara är väl underbart.

 Är så jäkla trött på den här bloggen och alla äckliga jävla läsare som inte förstår någonting och bara drar förhastade slutsater folk som inte vet ett jävla jota om mig eller mitt liv och inte ens kan sätta sig in i min situation. så tar nog bort den och fortsätter på min nya, får se hur det blir!

Vem är jag?

Det är en fråga jag kan ställa mig ofta. Det är klart jag vet vem fan jag är men vad fan gör jag här? på jorden, vad är mitt syfte med livet liksom? Jag bidrar ju absolut inte med någnoting, går bara runt och är sjuk och mår illa 24/7. Inte älskad av någon, har ingen jag tycker om och vice versa. Ibland funderar jag starkt på att bara dö, ibland när jag går hem ensam från nått ställe så tänker jag "kan det inte komma någon jävel och bara döda mig?!" Eller göra nå hemskt så jag kanske uppskattar livet mer än vad jag gör idag. Men man ska passa sig för vad man önskar sig. Vissa kan fråga "vad skulle du önska om du fick önska VAD du ville?" vissa svarar en resa, bli rik, ha ett bra jobb osv osv. Men jag skulle önska att jag mådde bra, att jag inte mådde illa. Att jag kan följa med mina vänner på fest, resor, utflykter och så. Jag kan knappt göra någonting pga mitt jävla illamående, det blockerar mitt liv, jag kan inte leva!! Ett stort jävla väghinder som jag inte kan komma runt, över, under eller igenom. Har fått tid hos en skitbra läkare här i gävle, dock är tiden om en månad men det är jättemånga som inte ens får en tid av han för han är så jävla bra så nu hoppas jag för fulla muggar att det ska bli bra. Ringde min vän witkoria och berättade det så fort jag fick en tid hur glad jag var och hon höll tummar och tår för att det skulle gå bra, hon ska även följa med dig och typ hålla mig i handen känns skönt att ha en vän med sig vid sådana tillfällen.

På tala om vänner så har jag verkligen märkt vilka som är mina ÄKTA, riktiga sanna vänner. Angelica, Wiktoria och Mimmi. Det är dem som finns vid min sida, det är dem som hör av sig INTE bara när det gäller fest eller när de vill ha något utan när de bara vill höra hur jag mår och vad jag gör. De andra "vännerna" har jag märkt att de inte är nå för mig pga deras sätt att behandla för bara för att det kommer upp en "ny" lite roligare och lite bättre så ska man inte skita i sina gamla vänner, man slutar inte bara höra av sig och att umgås med en för att de känner att det är "tvingade" är inte rätt. En vän ska vilja vara med en utan hinder.

är så jävla förbannat skittrött på varenda jävel i denna stad, det finns INGET jag ser fram emot, ingen fest för det är alltid samma människor, samma musik, samma händelser och samma töntiga, dumma, elaka störda killar. Less på att längta och se fram på saker som t.ex. studenten, varför ska jag längta? för att aldrig mer plugga? visst men alla mina vänner där då? Ska jag fira att jag lämnar världens underbaraste klasskamrater? Nej jag vill inte fira det, jag kommer gråta ihjäl mig på studenten, inte fan vill jag förstöra sminket heller ;) haha nej men jag vill inte vill inte vill inte vill inte. Studenten innebär arbetslös, pengarlös, räkningar, eget ansvar, lägenhet, städ, tvätt, matlagning, handlig och allt som jag inte ens orkar tänka på nu utan att må dåligt. Ska jag se fram emot sommaren? Viiiiissst skönt att gå ut utan att bli iskall om fötterna och få snö i håret, men det kommer bli asvarmt, kommer inte kunna va i lägenheten, gå på stan, cykla ingenting för är det varmt för mig så avlider jag. Förra sommaren va den värsta sommaren jag varit med om. Förr att överleva satte jag mig i bilen med ACn på, inte ens vattnet svalkade mig.

Nej det får fan i mig vara nog, jag vill ha ett annat syfte i livet än att må dåligt. Men för att leva så måste jag bli av med mina illamåenden, sen ska jag leva mitt liv som jag aldrig levt förr. Jag ska njuta varenda dag som går, varenda solstråle mot min hy, varenda snöflinga på min kind, varenda vind i mtit hår, varenda regndroppe på min kropp. Ska se allt med nya ögon, ska börja älska igen, ska börja älska igen! Vad skönt det kändes att skriva det, JAG SKA BÖRJA ÄLSKA IGEN!! Men hur? känns som att jag glömt hur man älskar en annan människa.

Det känns som att varenda jävla människa sviker mig, de är inte ärliga och går bakom mitt rygg. Jag tar hellre sanningen direkt än att höra någon dag efter, eller en dålig ursäkt, eller höra det av en annan! Det värsta jag vet är dåliga ursäkter, man kan väl säga istället som det är? Jag förstår inte grejen. Ni som kommer med dåliga ursäkter, ljuger eller liknande hur tänker ni? tänker ni "men jag vill inte såra hon/han" DÅ HAR NI FEL!! för hur tror ni det blir när personen får reda på sanningen (VILKET HAN/HON FÅR) då är det ännu värre. Klart man blir ledsen av att höra sanningen men det är fan i mig ännu värre att höra sanningen från någon annan eller en kass ursäkt.

Jag gråter inte eftersom att det slutade jag ler för att det hände! Att våga visa att jag är emot vissa, att jag vågar säga "nej du är inte min vän för en vän gör inte det du gör mot mig!". Det kommer alltid att finnas människor som kommer skada mig, jag måste, jag behöver (!) fortsätta lita på människor men jag får bara vara lite försiktig oavsett hur jobbigt det än är så måste jag fortsätta försöka. Ska även försöka att inte anstränga mig för mycket, för det bästa händer ju oväntat eller hur?

Men nu är frågan, vem är jag? vad gör jag här? hur kommer jag dit jag vill? När ska jag börja må bra? Frågor jag aldrig kommer få svar på..